På plats...

Efter att ha försummat skogsmatningen allt för länge pga kroppslig oförmåga, rehab och rejält vinterväder så fanns nog tanken att mesarna hade dragit på ny krog. Nu blev det i dagarna ett framkomligt väder och kroppen kändes okey, så möjligheten bjöds för ett lätt och nätt återbesök. Maten hade sinat rejält och området kändes otäckt tyst och övergiven. Lite moloket satte jag mig ner, lutade mig mot tall och hoppades...! När det sedan kändes som att var dags att ge upp hördes plötsligt lite vårdrill från gren. Där i skuggan under gran dök en efterlängtad liten upp, därefter var hela meståget där på plats. SMILE! / J