XPonerat
Längtande från dagens strider
att en stund få njuta ro,
vandrar jag, när afton lider,
ut till skogens gömda bo.
Sakta aftonvinden susar,
trasten högt i furan slår,
ack, den storm, i världen brusar,
skogens djupa frid ej når.
Stilla genom skogens salar
svepa skuggor träden in,
och den djupa tystna'n talar
sällsamt sakta till mitt sinn'.
Gröna skog, du tysta gömma,
tillflykt fjärran världens brus,
än en gång, o, låt mig drömma
vid ditt ljuva, tysta sus!
Axel Häggbom (1900)