Sommarkvällsmöte!

Högsommarkvällen var varm och gassande, med en sol som fortfarande stod högt över horisont. Men nere i den lilla ravinen hade solstrålarna försvunnit för länge sen och den råa nattluften började krypa fram. Lugnt och stilla, knappt ett ljud hördes där i den snåriga dalen. En fridfull ensamhet där tankarna får ro. Så plötsligt, så ljudlöst dök den upp mellan träden, tassande lätt över sten, busk och kvist. Nu var vi två, jag och björn, där i ravinen men likväl så fridfullt! / J