Tar sig ton...

Några få minusgrader, frostfylld markvegetation och en långsamt stigande vårsol. Borde locka ner orren till att göra sig hörd, sedd och oemotståndlig. Först ut att annonsera sin existens där i gryningen var emellertid några tranor. I en ekande morgonserenad väckte de livet runt myren till rörelse. Orrarna damp ner och tog ton, över sträckade sångsvanar, vid en myrholme ägnade sig tofsviporna sig åt akrobatisk spelflykt och högt ovan allt en patrullerande havsörn. Kan bara säga att -  idag kändes det vår på breddgraden bergslagen. Mumma! / J

Kommentera gärna:

Senaste kommentarer

  • Harry Eriksson » Tillbakablick...:  ”Vackert och stämningsfullt, så att man nästan blir religiös !”

  • Bettina Bäck » Platser man inte trodde fanns...:  ”Å, ser helt fantastiskt ut! På måndag är det semester för mig - då jädrar ska ja..”

  • Harry Eriksson » Klorofyllfullt...:  ”Häftigt !”

  • Harry Eriksson » Skogsskira...:  ”Oavsett om den är Lyckobringare, eller en olycksfågel, så är den vacker!”

  • Harry Eriksson » Gränsland...:  ”Den Björnen, ser verkligen GRYM ut !”

Bloggarkiv