Vargmöte!

Vargen har upptäckt mig och flyr. Vargen har upptäckt mig och flyr.

Söndag den 27 december 2009, kl 04:15.

 

Väckarklockan tjuter sin gälla ton, snabbt som attan slår jag av den för att inte störa M:s skönhetssömn. Tassar försiktigt upp till köket och ordnar frukost och ser till att matsäck, kamera, stativ och massor av kläder åker ner i ryggorna och in i bilen. En sista koll på termometern som visar -17º C, inser att det blir en kall dag i gömslet.

 

Det var planerat att vännen C skulle komma ner från Hälsingland på annandagen för att göra mig sällskap, men snökaoset som julhelgen bjöd på satte stopp för C:s bilfärd. Istället försökte jag övertala M under kvällen att det skulle bli varmt och mysigt i gömslet men efter väderprognosen fick jag ett defenitivt nej. Nu satt jag själv i bilen på väg ut till gömslet i förhoppning om att få se rovfågel.

 

I pannlampans sken beger jag mig från den parkerade bilen som en fullpackad åsna och inser snart att gårdagens snöande kommer att göra frammarschen till en lång och svettig snöpulsning. Väl framme går installationen på ren rutin, pannlampan släcks först, stativ och kamera åker fram och monteras på plats. Beslut om att understället ska bytas till torrt blir en kall upplevelse men nödvändig. Ull, fleece och dun, lager på lager, tills man ser ut som en michelingubbe. Ungefär 06:00 sitter jag tyst och varm i gömslets och omvärldens beckmörker och väntar på gryningsljusets återkomst.

 

Efter ett par timmar känner jag att atmosfären inte är sig lik, allt är tyst och stilla. Korparna som brukar göra sig hörda och sedda ganska tidigt är som bortblåsta, inte ens nötskrikorna visar sig. Det är endast träden som knarrar och gnisslar i den hårda kylan. Tanken som slår mig är att det kommer att bli en lång, kall och händelsefattig dag.

 

Sitter och försöker roa mig själv genom att titta i en fågelbok, checkar kamerainställningen för femtielfte gången, häller upp en kopp kaffe och ska precis ta ett bett på en smörgås när jag slänger ett getöga ut genom en av tittgluggarna.

Men, va fan! Två hundar! Här och nu! Helvete!

Men hallå! Jävlar! Det är ju två VARGAR! Pulsen skenar, adrenalinet kokar, snabb som en vessla har jag ögat vid sökaren och höger pekfinger på avtryckaren. Fångar in den ena vargen i sökarbilden, kombinationen ISO, bländare, tid och brännvidd är långt ifrån optimal, inte ens nära halvbra, men vad har jag för val. Vargen stannar upp, revirmarkerar och stirrar rakt in i kameragluggen. Nu eller aldrig! Jag exponerar, vargarna reagerar direkt och vänder rumpan till och drar.

 

Kaos råder i min hjärna, är detta sant? Var det två vargar? Svaret får jag ett par minuter senare när vargparet till min stora förvåning återkommer mot gömslet, kanske av ren nyfikenhet om det verkligen satt något främmande i den där lådan!

Vargarna har nu alla sina sinnen och nerver på helspänn, så det slutar med några suddiga rumpbilder när dom graciöst löper bort genom snön. Lugnet återkommer till mossen.

 

Livs levande vilda vargar i Bergslagen, en upplevelse som jag inte vill vara utan, en dröm som har gått i uppfyllelse, en händelse jag så gärna velat dela med C och M.

 

Senare på kvällen ringer C och undrar om jag har sett något..... Hmm! Vad säger man! J

 

 

Kommentera gärna inlägget:

Senaste inlägg

Senaste kommentarer

  • Harry Eriksson » Fluff...:  ”Snyggt Fångat Foto på Hökugglan ! -Inte var dag som man ser den !”

  • Håkan Vargas S. » Grunnaren...:  ”Hej Jörgen! Har då och då funderat på dig - ser att jag snart hamnar i "samma si..”

  • Per Georgsson » TakeOff...:  ”Snygga foto du förmedlar ”

  • Annelie Ålund » Saknad...:  ”❤”

  • Amanda Hellman » Saknad...:  ”❤️❤️❤️”

Bloggarkiv